Ensammast i Sverige
Om man umgås med någon, mycket, nästan hela tiden, hela helgerna- också försvinner den personen en stund och så sitter man där, och känner sig handfallen och vilsen. Har man umgåtts för mycket med den människan då, har då själv tagit skada på något sätt? För jag vet, om han skulle lämna mig för gott skulle jag gå sönder likt ett garnnystan som klipps på mitten och inte ens Tobbe trollkarl skulle kunna sticka en tröja av det igen. Jo, jag är nog en svag människa som inte klarar mig ensam.
När jag i morse vaknade i min ensamhet, precis efter en dröm om att jag blev jagad av självlysande schäfrar, kikade jag i vanligt led ut mellan persiennerna. Snö- feta, seglande snöflingor hälsade god morgon med ingenting annat än kyla att bjuda på. Efter tio minuter och en kopp kaffe hade snön omvandlats till regn och jag var redan försenad till jobbet.
I somras skrev jag en hel del om mitt jobb- mestadels negativa saker... Det är kanske dags att jag, innan jag slutar där, berättar vad jag faktiskt gör där. Jag börjar runt sju, beroende på vad som hände kvällen innan. Idag, och många andra dagar när jag jobbar, regnade det när jag kom till jobbet. Jag tror att min chef egentligen är meteorolog och när hon vet att det ska regna så ber hon mig jobba. När jag anlände till jobbet med bilen imorse var jag ju som förståligt lite trött och halvvaken. För att göra en lång historia kort så glömde jag dra handbromsen och såg en stund senare att bilen hade rullat iväg några meter in i en trävägg. När jag sedan stegar in på själva arbetsplatsen- ett travhäststall med massa hungriga kusar som ser ut att kunna sätta i sig vad som helst, även människokött, gäller det att slänga till vilddjuren lite krubb innan man får sig ett hugg i ryggen. De har konspirerat ihop en pakt mot mig, alla hästarna, det vet jag. Så fort de ser mig på morgonen så är jag säker på att det börjar viskas mellan boxarna, "Kom igen grabbar- nu skiter vi utav bara helvete så hon får jobba sen", "Jag uppehåller henne och du stampar sönder hennes tår", "Ja, skit i vattenspannen så hon får skrubba skit hela eftermiddagen"... När man lyckats mata odjuren och skickat ut dom i regnet så börjar själva huvudjobbet. Oändliga timmar av lyfta bajs. Och detta har jag gjort i sju år nu. Men i sommar tar lidandet slut, jag har gått upp mig, avancerat och gjort ett riktigt karriärlyft. I sommar ska jag nämligen pressa vätska ur cheddarostar på Kvibille mejeri.
Det var väl ingen som blev förvånade över att jag skickat bilen in i en vägg, jag är väl inte känd som världens bästa bilförare(än). Men jag tycker dock att jag gör framsteg, ibland. Häromdagen så hände däremot en liten miss från min sida igen. Jag har inte alltid på bra pejl på vad som är höger och vad som är vänster, högerreglen kommer bli min död. Och när man inte har så bra koll på detta kan det bli svårt att kontrollera om foten trycker på den högra pedalen eller på den vänstra. Jag pratar alltså om vänsterfoten ska trycka ner bromsen eller gasen. I detta fall närmade jag mig en korsning på Tylösandsvägen på väg från skolan och observerade det röda ljuset som satte fart på nervsystemet. Bromsa, tryck ner bromsen fort. Ja, jag körde väl lite fort också då... Jag visste ju var bromsen satt, innerst inne, men jag tog helt enkelt fel och stampade in gaspedalen mot bottenläget. Där kommer Carro flygande ut i en korsning förbi rödljuset. Ingen skada skedd så här långt, det var inte så många andra bilar i närheten. Men i panikens ögonblick, då man kör för fort och till råga på allt lyckas gasa lite till, då vill man ju snabbt motverka det. Detta ledde mig till tvärbroms och stillastående i korsningens mitt. Ta mig härifrån, ett motorstopp, bilar som strömmar till. Jag hukar mig lite skamsem och kryper därifrån i 30, slokörad och tänker på vad Miki hade sagt om han sett mig. När jag kollar i backspegeln ser jag hur bilar mödosamt rätar ut situationen i korsningen efter det mindre kaos som jag lyckats skapa.
Jag lyssnade på p3 på vägen hem innan. De diskuterade vad som skulle vara det mest ultimata brottet. Med skånsk ansträngd radioröst uppmanade de lyssnare att maila till dom "Ey du, vad är det ultimataste brottet för dig". Ultimataste?! Man får väl för fan se till att prata korrekt svenska om man nu ska sitta i radio, och dessutom prata skånska!
Det kom däremot in ett fiffigt förslag, nämligen att stjäla en krona från alla medborgare i hela EU. Inom hela EU bor cirka 300 miljoner och ingen bryr sig om en krona, men 300 miljoner blir rätt saftigt i slutändan. Dock är ju detta flera brott, man måste ju stjäla flera gånger om.
Duffy - Mercy