carrooooo

Nu är måttet rågat, bägaren har runnit över och den sista potatisen är kokt. Min julälskande familj har detta året tagit steget för långt. I morse var det första jag såg när jag vaknade ett gäng jultomtar som låg i en hög på köksbordet, redo att bli utplacerade på sina ordinära platser i hemmet. Och det var inte det värsta, när jag skulle trycka ner ett gäng mackor i rosten upptäckte jag till min fasa att någon hade tryckt fast en sån där fastklamrande tomte på handtaget man trycker ner mackorna med. | För guds skull människor, det är bara andra advent, låt min rost vara | När jag smält detta kom nästa slag; på kylen satt en stor bild på en leende tomte, som mer såg ut att visa sina enorma huggtänder, med sin julklappssäck klappad och klar, stirrade på mig med stora, utsugande ögon och verkade säga ”hörru, ska du inte ha en saftig julskinka? ” Som om detta skulle vara nog, nej, när jag satt och mumsade i mig rostemackor framför tv:n ringde min kära bror och meddelade glatt att det var dags för grisslakt och undrade om vi ville ha en halv till jul. Tanken på det groteska uttrycket ”en halv gris” fick mig att avsluta min frukost efter bara två mackor, något som är en mycket dålig start på dagen.
När jag väl skulle traska vidare till jobbet lite senare samma dag, såg jag till min stora förvåning att pappa styrde sina steg upp mot skogen med både yxan och sågen i högsta hugg. Jag försökte tänka att han säkert bara skulle hugga ner lite grenar till fåren som dom kunde gnaga på (ja vi har får, och ja vi bor på landet), men innerst inne anade jag den hårda sanningen. När jag efter några timmars arbete återvände hem kom chocken. Jingel Bells var det första som nådde mina öron, tomtarna var utplacerade i hela huset och inne i tv-rummet låg glitter, julgranskulor och julgransbelysning i en enda härva, och mitt i detta stod pappa och skruvade på lampor, och i det vanliga hörnet bredvid datorn stod den, granen. | herregud, andra advent, för helvete! | Jag försökte komma på någonting att säga, men hann inte innan pappa började placera ut julgransljusen i granen och uppmanade mig att komma och hjälpa till. Jag försökte på ett milt sätt förklara att det var två veckor kvar till julafton, eftersom pappa tydligen totalt blandat ihop datumen, och att samtliga barr kommer att befinna sig på golvet innan grönkålen ens är upptinad. Men pappsen tog bara upp en glitterslinga samtidigt som han mot alla odds försökte sjunga med i ”mer jul”, med en falsk och otaktisk stämma ”jag vill ha mer jul, ge mig jul jul…” och utförde någon form av motbjudande, valsaktig dans med det stackars glittret innan han omsorgsfullt stationerade upp det i granen och sa ”jag kan hämta en ny när barren är slut på denna!” | man har för helvete ingen gran på andra advent, herregud vad jag blir galen! | när alla julgranskulor fått sin plats i granen och när julstjärnan lyfts på som pricken över i:et, hörde vi mammsen komma hem, samt Carolas ljuva stämma i ”stilla natt”. Övertygad om att mamma skulle skicka ut granen med toppen först, tog jag ett steg tillbaka för att betrakta reaktionen. Men till min stora förfäran sa hon bara ”ser det inte lite tomt ut, om vi skulle lägga dit lite julklappar också”… | andra advent, herregud människor, ni är ju sjuka! | Nej, nej tänkte jag och gjorde allt som stod i min makt för att sätta stopp för detta vanvettiga beteende, någonstans måste man ju sätta en gräns. Så nu sitter jag här och känner doften av gran och pepparkakor. Det är bara en och en halv vecka kvar till jullovet, samt ett projekt, en bokrecension, en uppsats och ett grammatikprov. Just nu känns det inte riktigt dags för jul och jag önskar lite att vi hade kunnat skjuta en aning på den, men jag tror att innan vi ens hinner blinka så slår vi igen skåpsdörrarna och vandrar skolans kvava, dunkla korridorer fram ut i ett vitt landskap, fria från läxböcker och tankar på skola medans snöflingorna dansar runt våra huvuden som på en vinterdag av den bästa sort! =)