carrooooo

Pinsamheter gör dagen minnesvärd. Detta fick jag känna på i fredags. Efter att min dags sista lektion slutat vid halv tolv styrde jag mina steg mot centrum för att där tillbringa eftermiddagen med Line, som redan har inlett sitt jullov, i sann shoppinganda. I väntan på att Mia skulle ansluta sig till oss gick vi, på mitt initiativ, in på indiska för att kolla på gardiner. (vuxenpoäng) Men så kom vi på den brillianta idén att vi skulle försöka oss på att skoja till det lite när Mia kom. Så Line skjutsade in mig i ett provrum med de mest motbjudande kläderna vi kunde hitta, och det finns ju gott om sådana just inne på indiska. Vi gjorde dock den lilla tabben att inte kolla vad det var för storlek på de trasor vi plockade med oss. Men det är väl skit samma tänkte jag då jag inledde med en ljusrosa, blommig blusliknande klädnad som skulle träs över huvudet. Lite stressad med tanke på att jag skulle ha på mig den innan Mia kom, krängde jag på mig den snabbt som attan, och upptäckte inte förens den väl satt på att den var aningen tajt. Så där stod jag och kunde knappt andas och såg mest ut som en uppstoppad pingvin som såg ut att skulle kunna spricka vilken sekund som helst. Och när jag stod där och kollade på mig själv i spegeln blev det ju inte precis bättre när Line började gapskratta och jag såg hur de som gick förbi utanför sneglade in i mitt provrum, lätt roade av åsynen. När Line väl sansat sig från sitt skrattanfall, klämde hon fram att Mia inte var inne i stan ännu, vilket gjorde att jag hade krängt på mig den några för små storlekar ljusrosa trasan helt i onödan. Men istället hann jag då byta till något ännu jävligare som Line fått fatt i, tänkte vi. Men lättare sagt än gjort. Jag började dra och slita, åla och slingra mig, men det rosa djävulskapet satt som gjutet. Line tog tag och drog allt vad hon hade och jag greps av panik och tänkte bara ”ge mig en sax någon”. Efter en mycket hård kamp fick vi till slut av skiten och jag kunde äntligen andas ut. Ett tag var jag rädd att Line skulle behöva gå ut och leta reda på en sax eller något för att få av den vidriga blusen. Men pinsamheterna slutar inte här, nej Line hittade ju som sagt något ännu vidrigare. En blå glittrig klänningssak, tack och lov i lite strechigt material. Så slängde hon in den i provrummet samtidigt som Mia äntrade butiken. Så återigen skulle jag skynda på mig med kläderna, och den här kunde ju inte fastna, så strechig som den var tänkte jag. Men halvvägs över axlarna tog det emot lite, men jag tänkte att allt går ju att lösa med våld, så med ett våldsamt ryck drog jag på mig klänningen samtidigt som jag hörde ljudet av tyg som slits sönder. Äsch, bara en söm eller något tänkte jag, innan jag hunnit se i spegeln. Precis då kom Line tätt följd av Mia och jag insåg vad jag hade ställt till med. Det var ett stort, brett hål i klänningen, precis över magen, som nästan delade klänningen i två delar. Som alla kanske kan tänka så såg detta oerhört roligt ut, då det såg ut som att jag spräckt klänningen eller något. Vi skrattade tills vi alla låg på golvet i andnöd och kippade efter andan. När vi efter en bra stund hämtat oss någorlunda, återstod det ju bara att forsla tillbaks klänningen där den hängde från början. Men då tog de två smitarna tillfället i akt och pinnade på ut ur butiken, och där stod jag med den glittriga klänningen tryckt mot mig för att dölja skavankerna. Då jag linkat runt i butiken tills jag funnit en lämplig plats att hänga upp den på igen, upptäckte jag till min förfäran att klänningen då delades i två delar, varav den ena föll till golvet, nu endast sammankopplad till överdelen med en enda tråd. I paniken kände jag att det enda jag kunde göra var att vända på klacken och kila fort som attans ut därifrån.
Så i fortsättningen så tänker jag köpa gardiner på Åhlens.