Om Bruce, och lite småplock
Joakim Thåström - När muren föll
Joakim Thåström - Brev från 10: våningen
Det är väl det som krävs för att bli sentimental…
Så länge har jag haft så fel.
Det var låten Born to run, i akustisk version, som fick mig att ändra mig. Första gången jag hörde den var det någonting som fastnade. Någonting som jag inte riktigt kan sätta fingret på, någonting som fick mig att lyssna på den en gång till, om och om igen. Och snart kunde jag konstatera att det var ett mästerverk från den första tonen. Underbar musik i kombination med munspel och snygg text förenat under en skrovlig röst. Springsteen sjunger med erfarenhet i rösten, som om han sjungit låtar för världen i tusentals år, en röst som inger respekt och framför allt otroligt mycket känsla...
Men vänta lite… vem skrev det där förra inlägget i min blogg? Det kan väl inte ha varit jag, eller? Det låter ju jättetrist och deppigt. Och sån är ju inte jag. Kan jag kanske också (med inspiration från någon annans blogg…) vara lite schizo? Men det är väl helt normalt, eller?När man ibland läser sånt man själv har skrivit, känner man liksom inte riktigt igen det. Man får den där känslan av att vara både splittrad och galen, ungefär som när man kramas med en jättestor baconförpackning.
Julen som aldrig riktigt var här är nu borta lika fort som den påsen med juleskum som var här nyss. Ingen snö har synts till ännu, och den där snösprayen som jag tänkt måla hela världen med gick åt till att färga min bror fullständigt vit, så att han skulle kunna gömma sig i frysen. Nu lyser istället adventsljusstakarna trött från var fönster och granen står ensam kvar i sitt hörn. Och jag väntar fortfarande på snöflingorna. Julen blir liksom inte riktigt fullbordad utan snö, inte ens Oldsberg kan ersätta den julstämning, även om han kunde tända ett ljus trots allt. (på tal om Oldsberg- heter det kägelformad eller kägleformad?) Jag antar att vi kommer minnas julen 06 som julen som Gud glömde. Men vad gör det, det är ju jul varje år. Dessutom är det ju nyår snart, som innebär festligheter. Dock har jag aldrig varit med om ett riktigt bra nyår. Förra året satt jag fast i Karlstorp, året innan tillbringades på en svinkall strand, delvis i vattnet, och året innan det var jag 14 och tillbringade årets sista dag i någons källare med fuskchampagne och Kent.
- Mot min vilja är jag nu på väg att inse faktumet - Malmö Redhawks är och förblir bottenskrap längst ner i tabellen.
Tips från någon med erfarenhet i ämnena:
- Försök aldrig kliva över taggtråd i tajta jeans
- Högtryckstvätta aldrig fönsterrutor
1. Heja Färjestad! 2. Krama en jättestor baconförpacking? 3. Nu kommer viktor smälla av 4. Schizo är vi allihopa, allihopa, allihopa (nynnades på en känd melodi som handlar om..ja, vad det nu är man sjunger..) 5. Det räcker va?
Att Born To Run är ett obeskrivligt mästerverk från första tonen har jag vetat länge, det är trevligt att även du har insett det. Undrar bara när du ska upptäcka alla andra låtar som många är inte bara lika bra utan till och med bättre...
Det är svårt att erkänna det, men jag måste hålla med om att Born to run (akustisk) verkligen var ett mästerverk..=) där har du Viktor, nöjd nu? =P (jag kan också gärna upptäcka några bra låtar, och kanske även de som är ännu bättre =D)
Håller fortf med dig om den här julen. Och jag tror inte Gud glömde den, jag tror vi glömde den. Och jag tror det heter kägleformad, det heter ju kägla..?
Vi får hoppas att nyårsafton blir bra, och att man då glömmer lite av det man saknat från julen. Och glömmer lite annat med..med riktig champagne!
nu är jag som aktiv läsare mycket besviken, då jag igår fick informationen om att det skulle vara publicerat en ny, saftigare & roligare, blogg innan tio igår kväll. men här finns inte äns en blogg idag?!! vart finns den då ..
