carrooooo

Var har tv4:s tv-hallåer tagit vägen? Dom finns ju där och tittar fram i rutan ibland sådär precis innan ett program för att säga något fyndigt. Men inte så som förr. Då satt dom där iklädda märkliga koftor på vintern med något litet värmeljus framför sig och log och såg så där mysiga ut, som bara tv- hallåer kan. Dom har liksom en speciell connection från sin sida av tv-rutan till soffan. Lite som bolibomba- Victor. Fast tv4-hallåerna har inte sina namn med stora bokstäver på tröjan och dom visar inte teckningar. Dom är lite mer Arne Weise typen. Han är nog den optimala tv-hallåan. Vem kan presentera ett tv-program som Arne? Jag menar, varje år fick han Kalle och hans vänner låta hur spännande som helst, fast hela familjen redan visste att Kalle aldrig skulle få ett foto på den där fågeln, och att Långbens husvagn faktiskt aldrig kraschar ner för ett stup eller att Pluto inte lyckas skrämma ner Piff och Puff från granen. Men man satt ändå alltid på helspänn varje julafton klockan tre och lyssnade till Arnes mysiga röst, när han log och talade om tomteverkstaden och tände ett ljus. Man kunde nästan känna lukten av en nyss tänd tändsticka där man satt och kurade i tv-soffan.
Tänk om Arne Weise kunde presentera alla program på alla kanaler alltid! Man borde klona Arne och sälja några kopior till alla tv-bolag. Eller så kunde man göra jätte jätte många så kunde alla ha en egen Arne Weise hemma, i en mörk cappuccino-färgad fåtölj jämte tv: n, och varje gång det började något nytt program på tv, så kunde han tända ett ljus och ställa det på tv: n och le sitt Arne Weise-julleende. Tänk så många värmeljus det skulle gå åt då, om man skulle sitta och zappa runt mellan alla kanaler. Då skulle ju Arne vara tvungen att släcka och tända ljuset hela tiden. Då skulle det gå åt mängder med tändstickor. Men det skulle det vara värt, som julafton varje dag. Fast då skulle i alla fall jag alltid längta grymt mycket till den riktiga julen. Ännu mer än vad jag gör idag. Idag är det exakt 40 dagar kvar till julafton. Fyra och en halv vecka kvar i skolan... Vad jag än tänker på, hur jag än tänker så dyker alltid skolan upp, som en rostemacka som hoppar upp ur rosten (dock inte lika uppskattad), och med ens känns 40 dagar som så mycket längre. Skolan har blivit en så läskigt stor del i mitt liv. Till och med när jag sitter och tänker på julen så dyker skolan upp i mina tankar. Det känns skrämmande och jag kan inte låta bli att undra hur det hade varit om jag stannat var jag började eller valt någon helt annan inriktning.