Kalkonmiddag samt en galen bror
Det första jag möttes av imorse när jag var på väg ut i köket för att rosta lite rostemackor var en stor fet kalkon som låg på köksbordet. Inte en sån där gullig dunboll med glittrande fjäderdräkt och runda små ögon som betraktade mig nyfiket som en liten griskulting på tredje advent, nej, plockad, halshuggen och äcklig låg den där och väntade på att få arslet fullproppat med plommon och svartvinbärsgelé. Efter denna anskrämliga syn så tappade jag helt suget efter mina kära rostemackor, vilket naturligtvis gjorde mig lite besviken. Kalkonen var avsedd för den stundande kalkonmiddag med familjen som skulle äga rum i hemmet senare under dagen. (Vill bara understryka att jag aldrig, aldrig skulle få för mig att äta av en kalkon) Det är alltid lika trevligt att återse sina kära syskon, eller i alla fall spännande, man vet aldrig vad man ska få kastat efter sig denna gång…
Vid tvåtiden satt jag helt oskyldigt på mitt rum och försökte läsa klart den sjukt tråkiga svenska boken som jag måste läst klart inom någon vecka, när min kära broder kom inrusande med ett leksaksvapen som lät som en hel jävla krigsarmé som löpte amok, samtidigt som han själv skrek ”ratatatata ta tatat taaaaa”, varpå han förnöjt utstötte någon sorts grymtande till skratt. Det läskigaste med detta var dock inte min brors beteende, utan att jag inte blev det minsta förvånad eller överraskad. Tro det eller ej, men det här beteendet är skrämmande normalt för min broder. Och de som någongång har träffat min bror vet kanske att han har en stor förkärlek till vapen och saker som låter som vapen. Nu kanske många tror att min bror är runt fem år och lite överenergisk. Men så är inte läget, sanningen är att han är 22 fyllda och utan några större psykiska brister. (Sägs det.)
Som om inte detta var nog, så tog han även senare ett varv runt gården svartmålad i ansiktet, iklädd svart och med leksaksvapnet i högsta hugg. Vi övriga familjemedlemmar såg honom då och då skymta förbi utanför fönstret skrikande ”Ratatata tatata taaaa”.
Det är så kul med en normal bror emellanåt…
Ett annat minne från en av våra tripper till Malmö då min bror satt bakom ratten och svängde upp på trottoaren "för att ta en liten genväg" & "för att se om bilen klarar det" då han hamnade bakom en vettskrämd barnfamilj:
"dom har barnvagn så dom ska till sin bil. jag följer efter och stressar dom"
Jag vet att popcornpåsar egentligen är förklätt toapapper… det är sant, jag kom på dom när det riktiga toapappret tog slut.
