Läxor och Sömn
Denna helg har varit fylld med panik och läxor. Som vanligt så sitter jag söndag kväll och är inte ens halvfärdig med vad som skulle varit inlämnat i fredags. Det känns lite som att vad jag än gör så blir jag ändå aldrig klar i tid. Varje gång vi får en ny uppgift, ett nytt projekt eller arbete att jobba med under några veckor, så känns det som att det här, det fixar ju jag hur lätt som helst. Så går dagarna, lektionerna flyter bort som schampot flyter bort ur den spräckta schampoflaskan. Jag vet inte riktigt vad jag egentligen sysslar med under dom timmarna, men inte är det något arbete inte. Nej, så sitter jag kvällen innan och skriver tills kvällen blir natt, och morgonens busstur präglas av råplugg till max. Jag tror det är min svaga förmåga att planera, om jag har någon alls. Skolan känns just nu bara som massa läxor och arbeten som hopar sig runt mig och gör mig galen. Och hur mycket jag än jobbar och sliter, hur hårt jag än pressar mina arma hjärnceller, så slutar det ändå alltid med att det blir för mycket, och jag inser mig besegrad av det berg med läxböcker som brer ut sig och frodas på mitt skrivbord och så slutar det i ett betyg som jag helst av allt skulle vilja kasta i närmaste brasa.
Ikväll är en sån där söndagskväll då jag i min förtvivlan försöker få klart någonting, men hur gör man när orken och engagemanget tar slut. Hur mycket jag än tänker och kämpar för att klämma fram någonting som skulle kunna liknas vid en uppsats, det känns lite som när osten nästan är slut, och man karvar på den lilla ostkanten som är kvar, men får inget mer än bara äckliga skalkar som ingen skulle drömma om att låta komma i närheten av en rostemacka.
Jag är nog på väg in i någon sorts sömnperiod i mitt liv. En tid då jag sover hutlöst mycket. I en sådan dvala tog jag mig igenom hela nian och betygspressen som rådde då. Jag kunde gå och lägga mig direkt när jag kommit hem från skolan och sova i flera timmar för att sedan orka gå upp och äta och sedan styra min steg direkt tillbaka till sängs. Jag gick seriöst och la mig senast sju, och sov i tolv timmar, för att sedan vara dödstrött hela nästa dag. Jag tror att man bara blir tröttare av att sova, eller iaf jag. Fast hur ska jag kunna sova när allt jag tänker på är hur mycket jag har att göra, hur mycket jag ligger efter i de flesta ämnen, känns det som. Ibland önskar jag att jag var en igelkott. Då skulle jag leta upp ett mörkt, varmt ställe där jag kunde sova bort hela vintern och sedan vakna av fågelkvittret från flyttfåglarna som tagit sig tillbaka hit och mötas av solens varma strålar och gräsets så gröna färg.
”roll with it”…jag har aldrig riktigt förstått hur man gör…
