Nattvy
Med ljusets hastighet flyger tåget fram genom landskapet utanför. Ljudet från rälsen är det enda ljud som når mina öron. Utanför blir höst vinter, gräset fryser och går av, och jag hatar allt som fryser och går av. Jag försöker följa med i vad som händer utanför fönstret, men momentana vyer gör mig bara ännu mer omtumlad och yr. Vidderna påminner mig om reklamen för polarbröd, där renar travar över kullar mot solnedgången. Jag försöker, men jag kan inte se en enda ren utanför mitt fönster, och jag tänker att de kanske sover.
Jag åker baklänges. Det får mig att må illa, men när jag försöker byta plats i vagnen är det någon kraft som håller mig kvar, pressad mot ryggstödet. Människor rusar ut och in genom dörrarna och pratar om solen och himlen. Mina ögon letar förtvivlat efter en stoppknapp eller nödbroms. Varför kan de inte finnas röda stoppknappar som i bussarna? Jag frågar någon efter nästa hållplats, men hon bara ler mot mig och jag tror inte att vi talar samma språk. Då får jag syn på ett snöre längs taket. Ett sådant som de hade förr, i svartvita filmer. Jag rycker i snöret och tåget stannar genast. Utan att jag vet hur står jag nu utanför. På en främmande station står jag och hör hur tåget åter sätter fart mot fjärran vidder.
Där står jag ensam på en liten station någonstans lång från mig egen verklighet. Jag borde ha blivit rädd, förändringar i alla dess former är för mig skrämmande, men jag finner istället stationen trivsam. Här vill jag stanna tills solen blir gammal och stjärnorna lyser upp skuggorna bakom träden.
Men ljudet av ännu ett tåg som rullar in på paviljongen upptar min uppmärksamhet. Tåget är gammalt, grått och slitet. Ovanför lokföraren står med digitala bokstäver ”verkligheten”. Jag grips av panik och tänker att jag måste bort, bort från det tåget, men jag omges av en ivrig folkmassa där alla verkar jäkta för att komma på tåget. Jag springer, sicksackar mig fram, men hur fort jag än springer så hamnar jag ändå alltid på tåget, tillbakalutad i mitt säte. Och med sömnfyllda ögon åker jag med svindlande fart mot morgondagen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
...och mot ytterligare sex tunga veckor fyllda med vardag innan nästa avbrott från den vanliga lunken som driver tiden framåt medan man själv tittar på genom någon gråmulen dimma..
fast man kan alltid lyssna lite på richie sambora för att lätta upp vardagen! eller på "roll with it" med oasis! :)
Trackback
