carrooooo

Tunga skyar av gråmulna moln hänger över min värld och det känns lite som att jag lever i skuggan under en hängmatta av de gråaste regnmolnen. Samtidigt som de två träden som i alla år stått stadigt och hållit upp hängmattan börjar ge vika för tyngden som pressar den neråt, mot hela min värld, känns som om himlen närmar sig ovanför mitt huvud. 


Ännu en dag av vardag, skola och gråa vyer går nu mot sitt slut, och ännu en kväll tillbringar jag i höstmörkret lyssnandes på låtar som welcome to wherever you are och undiscovered soul och tänker på hur vissa låttexter faller på så rätt plats i mitt liv med en sån där hårresande känsla som gör att man ryser i hela kroppen.


På mattelektionen idag kom jag återigen på mig själv med panikfulla tankar om framtiden. När jag försökte kämpa mig igen det oförbereda provet som Maria överraskat oss med kunde jag inte låta bli att associera livet med den andragradsfunktion som fanns printad på pappret. Man vill ju få ut så mycket som möjligt av livet, så då gäller det ju att ta reda på symmetri linjen och det rätta x- värdet. Och det kan ju inte vara en tredjegradsfunktion, för man får ju bara en chans, man har ju bara en maxpunkt.Jag är nog rädd för att bli gammal. Tänk så bara vaknar man en dag och är typ 40… och ful... Det är nog det värsta som skulle kunna hända, att man liksom blir jättetjock och ful när man blir gammal. Fast i så fall så är det ju faktiskt ett senare problem, som man inte behöver fundera över på en mycket lång tid, tack och lov. =)


En liten parantes… igår lyckades jag ta mig från träningen och rotorp till norra på bara 10 minuter =) efter att precis blivit överöst med sparkar och krokar från Sandra ilade jag iväg som skjuten ur en kanon, och lyckades, efter otaliga, grundliga vägbeskrivningar, hitta tillbaka till bussen som tog mig hem, eller iaf halvvägs. 


Idag tog jag tag i mig själv och bestämde mig för att städa lite i mitt rum. Halvvägs ner i nedersta lådan fann jag min sedan länge glömda samling Kent-skivor. Jag bläddrade bland singlar, live- skivor och minnen, och hela min högstadietid svischade förbi i mitt huvud. Musik som jag varit som besatt av, texter som jag rabblat i sömnen och klottrat ner i samtliga kollegieblock. Jag kunde minnas första fjortisfyllan som igår, sjungande för full hals till en himmelsk drog eller musik non stop. Och plötsligt, den underbara känslan av upptrappning och framsteg här i livet gör mig väldigt lycklig.

---