Bullar och regn
Jag skulle vilja ha en jättestor kanelbulle. En sån som man kan gå in i. Och där inne måste det ju lukta nybakade bullar. Så där skulle jag ju kunna sitta och äta kanelbullar. Fast det kanske hade blivit väldigt varmt. För det brukar ju ryka väldigt om nygräddade kanelbullar. Men då hade jag ju kunnat göra små lufthål i bullen. Så hade det kommit in ljus också. Fast om det hade varit en liten bulle, men ändå en bulle som jag kan gå in i, då hade jag kunnat gömma mig i bullen. Om jag gömde bulle först och sedan gick in i den. Fast det så klart... Om jag har gömt bullen, då vet jag ju inte var den är. Och vet jag inte var den är, hur ska jag då kunna gömma mig i den? Men om jag kanske gömmer mig i den först och sen gömmer själva bullen. Fast då skulle jag ju inte kunna se var jag gömmer bullen och då kanske jag inte känner igen mig när jag går ut ur bullen, och då är jag ju helt vilsen. Då får jag sitta bullen tills någon hittar den. Fast om jag har gömt den så hittar ju ingen den, på ett bra tag. Och om någon hittar en gömd bulle så vad gör man inte om inte käkar upp den. Och det skulle ju inte vara så bra.
Idag har vari ännu en dag av jobb och slit… det pissregnade hela förmiddagen och jag hade fått turen att jobba igen… när jag gick där, plaskvåt som en dränkt råtta och funderade på vad gud egentligen har emot mig, kom min medarbetare Veronica med sin alltid lika glada uppsyn och med glädje i rösten sa ”oj, vad det regnar och blåser, haha”. Ibland förstår mig inte på människor. Hur kan någon hålla skenet uppe i sådant här skitväder?
Förövrigt så kunde jag utföra två på varandra följande
Schamponedtagningar, eftersom att jag var tvungen att schamponera håret två gånger på grund av den olyckliga prickig-korvskivsincidenten.
Kommentarer
Postat av: Line
Äää korvincident??
Trackback
