carrooooo

All your dreams are made
Now you're chained to the mirror and your razor blade
Today's the day that all the world will see
Another sunny afternoon
I'm walking to the sound of my favourite tune
Tomorrow doesn't know what it doesn't know too soon

---

Jag kom att tänka på en teori som jag och en kompis hade om livet i åttan eller något. Vi funderade nog ofta på livet.

Vi kom på hela den bittra sanningen. Jo, vi diskuterade fram och tillbaka, försökte förtvivlat hitta på andra, mindre skrämmande lösningar. Men det bittra faktumet kvarstod. Till en början försökte vi hålla det för oss själva, för att skydda vår omgivning och våra vänner från den hårda verkligheten. Men situationen blev till slut ohållbar. Och allas förhoppningar om livet, framtiden, ja allas drömmar slogs i spillror… sanningen läckte ut som ur en krossad schampoflaska. Schampot forsar ut ur flaskan och sprider sig bland alla som kommer i dess väg. Jag ser fortfarande människors förtvivlade blickar framför mig när jag tänker på den dagen då jag och min vän inte kunde hålla det för oss själva längre. Vi kämpade verkligen, det gjorde vi. Men varje gång vi tittade upp mot himlen, mot de blinkande stjärnorna, så visste vi. Vi kunde inte hålla tyst hur länge som helst. Den evigt blå himlen över oss kom att vara tidlöst grå i all oändlighet, och stjärnorna miste sin glans. Men vi visste att vi var tvungna, hur mycket det än smärtade, att vi var de två, ämnade att berätta, utvalda liksom. Så kom den dagen, vi båda bävat för så länge, den dag som hållit oss vakna i våra tankar om nätterna. Dagen då vi var tvungna att berätta den hårda sanningen, att vi alla bor i en Gul Mixer. Jo, det var vi säkra på. Det fanns inget som lät mer rimligt nu när vi hade kommit fram till svaret om livets mening. Vad vi gör här. Vi hade hittat svaren på livets alla frågor. Vi är bara grönsaker i Den Stora Gula Mixern, som väntar på att bli hackade till förmån för någon högre makts grönsakssallad. Vi övervägde först noggrant om det kanske var en fruktsallad det var frågan om, men nej, grönsaker var det bestämt, det var vi säkra på. Så nu går vi här och bara väntar på att någon ska trycka på on- knappen och vi blir hackade och strimlade till morotsbitar eller något liknande. Vår världs undergång hänger på on- knappen. Hur länge till kan den övre makten vänta innan suget efter den efterlängtade grönsakssalladen blir för stor? Efter kännedomen om detta går vi nu här med våra liv i väntan, runt, runt går det, i Den Stora Gula Mixern.

 

---