carrooooo

Min blogg är nästan lika inaktiv som mina mattelektioner nu för tiden. Men sanningen är den att jag känner att jag alltför många gånger fyllt min blogg med tjat och gnat om skolarbete och om en viss liten skola, och det är väl detta som snurrat mest i mina tankebanor de senaste dagarna. Det är snart inte långt ifrån att jag på torsdagens da Vinci möte tar upp den lilla punkten att vad det nu Franks vision med da Vinci än kan ha varit när han drog igång det hela, uppenbarligen verkar ha gått i stöpet, i alla fall en hel del av det. Det skulle vara oerhört spännande att se reaktionen då vi elever förklarar att vi faktiskt känner oss lite lätt snuvade på konfekten. Men med tanke på följderna så tror jag ändå att jag avstår. Jag ska inte gnälla för mycket, bara nämna att idag var det ombytta roller som gällde. Istället för att ta emot skällandet var det jag som delade ut en mindre avhyvling till en snart känd lärare på denna blogg. Så från 4-0 står det nu 4-1 i åthutningsligan. Frågan är om jag ska lyckas kvittera innan terminens slut...

Imorgon är vi tvåor hänvisade till Sannarp på en så kallade yrkesmässa för att börja fundera på vår framtid. Eller för att äntra en period av sömnlöshet, desperation och ångest över obestämda framtidsplaner, om man så vill. Vi har blivit tilldelade tre föreläsningar, jag vet inte vilka jag ska gå till. Allt det står på ett löspapper som vi fick för ungefär en vecka sedan. Ett papper som jag slängde in i mitt skåp för en vecka sedan, som nu är väl gömt under böcker, kexpaket och andra löspapper. Vad är det för kass idé att ge elever löspapper? Alla springer inte runt med en pärm under armen! Helt värdelöst, men en bra anledning att inte veta vad jag ska ta vägen imorgon och istället vara härligt inaktiv i lite drygt tre timmar.

Nu märker man att de nationella proven börjar flockas runt hörnet och att träden snart är lika gröna som farmors badrumsgardiner. Vissa saker trevligare än andra. Och det är nu, så fort termometern börjar klättra, så fort man kan skymta de första tillstymmelserna till växlighet som frysen fylls med något av det jag föraktar mest, och folk blir som galna i just samma sak; glass. Jag hatar glass. Överallt går människor runt och äter glass, överallt ser man stora, groteska affischer på gräddiga, motbjudande glassar. Vad det är som gör att folk blir som galna i detta vidriga påhitt har jag alltid undrat. Hur kan man ens tycka att något som kan liknas vid skolmatsalens julgröt i kyligare version är värt att äta? Och just grejen att det ska vara så jävla kallt. Jag menar, är det nu för en gångs skull varmt ute, varför förtrampa den efterlängtade värmen med något så fånigt som glass? Och varje år är det samma sak, hur många nya sorter som helst. Vem är det som kommer på alla? Gör något vettigt istället, jag blir galen! Men i år ska jag göra som varje år, jag ska kämpa emot detta eviga glassätande!