Regelboken, stöveltrampet, tegelväggen och stolar man staplar på varandra
Jag antar att this is it då. Sommaren alltså. Den är slut, över, passé, trots att det aldrig blev någon riktigt riktig sommar utav det. Man har gått och hoppats hela våren, ja ända fram till midsommar. Men efter ett regndränkt midsommarfirande så avtog hoppet en aning, och nu såhär i augusti så är det väl nästintill borta. Jo, visst, solen skiner idag, likaså igår och kanske om vi har tur imorgon med. Men vad hjälper det den sjätte augusti, bara tio dagar från slaveri och underkastelse i kvava, kvalmiga korridorer och labbsalar..? Vi kommer få att minnas sommaren som den sommaren som aldrig riktigt infann sig, i alla fall inte då den var tänkt att komma. Lite som den vinter vi i plusgrader förgäves gick och hoppades på ända fram till jul, sedan var det liksom lite skit samma. Mig spelar det egentligen ingen roll om solen skiner utanför klassrumsfönstret eller inte, min kemibok utstrålar ändå inget annat än kyla och hat. Den ligger förresten framme nu, synlig på en hylla på mitt rum, tillsammans med lite andra skolböcker. Det var så länge sedan jag såg just kemiboken, så jag hade nästan glömt hur den såg ut. Den är blå. Inte blå som himlen ute idag, mer en träig, inskränkt blå färg. På framsidan är det en bild på en lungcell från en vattenödla i delningsfas. Jag plockade fram alla skolböcker igår när jag städade och la dom i en prydlig hög på en hylla, lagom synliga. Så jag hinner vänja mig liksom. Det kändes liksom som att det var dags nu, sommaren har kommit till den punkt då jag från en utsliten kajak kan se horisonten, där hav möter land, där sommar möter höst, ledighet möter skolarbete. Även om jag vetat det hela tiden att denna dag kommer, vetat att jag bara flöt över en flod mot nästa läsår, så kommer det ändå som ett slag i magen att se augusti, skrivet med röda feta bokstäver på almenackan i köket. Det är nästan som att när man väl börjar vänja sig vid dessa lediga dagar, när man kommit in i lunken, då är det dags igen.
Kalla mig pessimist som börjar blogga om skolan redan nu, det skulle jag själv göra. Men jag kan tyvärr inte rå för det. Jag har ungefär en dag kvar på jobbet, en veckas ledighet kvar, tre arbeten som skulle ha varit klara i våras, och som lärare förväntar sig inlämnat innan skolstarten. Vi börjar en torsdag. På eftermiddagen. Försöker dom ordna en liten mjukstart med två dagar innan helgen, eller ska dom packa på oss massa läxor..? Själva skolstarten är förövrigt den värsta av alla dagar på året. Inte bara för att det är avtrampet på ett lopp som skulle kunna liknas vid drakloppet, fast med snubbeltråd uppsatt längs hela banan, pricksäkra smågangstrar med slangbellor i buskarna, ösregn, lervälling istället för asfalt och strandstigar och huggormar som bygger bo i lervällingen. Men även eftersom man återigen tvingas återse de tegelprydda, kalla, oberörda väggar som man vet att man ska omges av allt för många timmar av sitt av skola besudlade liv. Eftersom man återigen ska återse ett klassrum i sällskap med den inte alltid exemplariska klassen samt dessa överengagerade, äckligt entusiastiska lärare som tror att alla vill bli frälsta av fysikens heliga lagar. Som med giriga fingrar sträcker sig efter arbeten, som längtar efter att få slänga ut proven på bänkarna framför välslipad och skärpta elever. För att jag återigen kommer att upptäcka det faktum att jag hatar det, jag verkligen hatar det. Det är väl nu ångesten börjar komma krypande, och den har kommit för att stanna läsåret ut.
Lars Winnerbäck - Söndermarken 
Det regnade fan inte på midsommar lilla gumman ..Det mins jag faktiskt hehe
Säg Mia, varför var vi aldrig ute och lekte skattgömma då då?!!
Mia! JO det regnade! & Nej du minns inte så mkt som du tror ;) !
Jag kan dock inte låta bli att vara en aning skadeglad av att jag inte börjar min "skola" förens typ 5 veckor senare än dig ;) Dock tycker jag att jag har ALL rätt att ha det så, för att om jag ska orka äns köra in på vår skolasuppfart krävs all ork & mod man kan få! & Jag vet hur det känns, min ångest för nästa läsår började samma dag som jag fick sommarlov ..
Du vi var ute och hoppade studsmatta ! förklara det ur d om du kan ! Det enda som regna över oss den kvällen kan man räkna ut själv genom att se bilder xD
Ni hoppade typ fem minuter av kvällen, eller hur?! Resten regnade det!! Vad skulle det annars ha varit liksom...? =P
Mia inse! Du deckade kl 23.00 du är välkommen nästa år, MEN det regnade typ hela kvällen!
om du vill känna av sommaren lite i labbsalen så kan jag ringa dig när jag ligger och steker på stranden =D och varför är det få som kommer minnas sommaren som den sommar som aldrig infann sig? ;) "Vi kommer få att minnas sommaren som den sommaren som aldrig riktigt infann sig".. Du tror inte att många kommer minnas sommaren så? men da vinci är ju så bra, så du ska nog överleva ett år till =) ni blir om ni har tur kanske uppflyttade till de fina klassrummen på den 40 grader varma övervåningen också?
Det är ju mer ångest i ditt inlägg än i Ingemar Bergmans samlade filmer. Jag vill nog minnas att jag också har haft liknande plågor inför skolstarten tidigare år, om det nu är nån tröst...:p
Jag förstår din ångest kära vän, för min del har den inte infunnit sig ännu men jag bara väntar. Den måste ju komma snart, det ingår ju liksom. De lever i symbios på något sätt, skola och ångest och lärare och huvudvärk och fan och hans moster. Man är som en vilsen själ i de där km långa korridorerna.. Vad säger du om att dränka våra plågor i ett av alla glasen under årets studentfester?
Är det inte dags att blogg en ny blogg?! Hammmm :P haha ;)
