carrooooo

Varning för pessimistiskt inlägg

Denna blogg innehåller läskigt mycket om just ”den lilla skolan med den stora skolans möjligheter”. Detta kan bero på att jag lever ett ohyggligt tråkigt liv, det kan bero på att jag älskar att plugga, eller så beror det helt enkelt på att jag är fast i en livsutsugande fälla som kallas det naturvetenskapliga programmet. Hursomhelst har jag tänkt på att ibland kan da Vinci vara helt jävla värdelöst, i synnerhet i vissa ämnen eller med vissa lärare. Ett bra exempel är våra svenska lektioner, då vi inte gjort något vettigt på hur länge som helst. I höstas arbetade vi i typ fyra veckor med att rita, klippa och klistra med färgglada papper. Detta året har vi enbart ägnat oss åt att skjuta upp redovisningar och istället spelat marble match på lektionstid. Vi lär ju oss ingenting! Vad hände med den gamla goda grammatiken och uppsatsernas tid?

Men idag på biologilektionen gjorde vi något väldigt lärorikt. Vi gjorde fåglar av sugrör, med slutsatsen att fåglar med fler än fyra vingar dör lättare än andra. Det var nästan lika intressant som vårt så kallade prov i form av jeopardy. Det visade verkligen våra kunskaper då vi slutade på 800 minuspoäng.

En annan kul grej med da Vinci är att det faktiskt finns lärare som väljer att slänga våra prov istället för att rätta dom. Våra biologiprov som vi skrev precis innan jul lär vi aldrig mer se röken av.

Så var det dom här eviga projekten som aldrig tar slut. Idag satt jag och mina kära gruppmedlemmar framför datorn och skulle gemensamt skriva ihop en text om boskapsavel. Efter det förstår jag inte hur vissa överhuvudtaget kan ha godkänt i svenska. Det var kommatecken i överflöd och parenteser nästan överallt, ordet ”så” efter kommatecken… Jag drevs till skrämmande svåra psykiska påfrestningar under en timmes debatterande om hurvida det skulle vara en punkt där eller om vi skulle ha ett kommatecken till, om den bisatsen var för lång osv. Det slutade med att vi fick nöja oss med ynka nio rader. Men det var en bedrift det kan jag lova, särskilt med en människa som rent ut sagt våldtar det svenska språket!

Att erhålla avhyvlingar från da Vincis crew kanske blir en trend. Idag tog jag emot en, mildt uttryckt, åthutning av allas vår Henrik. Alla som känner till denna människa vet hur surmulen han kan vara ibland. Men jag antar att jag förtjänade det. Jag vet sedan innan att jag är ett hopplöst fall vad det gäller inlämningar och planering, men att få höra det direkt av sin engelsklärare är ändå som ett slag i ansiktet. Slarvig, värdelös och ohjälplig var termer som jag inte kunde göra annat än att bara ta emot. Jag har en ryslig känsla att detta kommer tas upp imorgon, på det länge fruktade utvecklingssamtalet.

Jag skulle också vilja uppmärksamma alla om att idag är ingen vanlig dag, för idag fyller Line, som har nämnts här i bloggen några gånger, 18 år! Grattis Line! Numera litar jag helt och fullt på att du har körkortet i hand till sommaren, och dessutom står jag först i avstämplingskön, bara så du vet. =P

Till sist önskar jag alla en lugn stund med Robert Plant som faktiskt passar riktigt bra i mp3n sena kvällar då sömnen inte riktigt vill infinna sig. Och, jag har sagt det förr, det är något särskilt med sångare som spelar munspel…