carrooooo

När jag vaknade och kikade ut mellan persiennerna imorse virvlade snön runt, dock inte som i en Astrid Lindgren-film, nej, snarare som i en totalt okontrollerad Motorsågsmassakern-kopia fast med snö. Och bättre blev det inte då jag anlände till jobbet klockan sju på morgonen. Redan då kunde jag ana att min näsa skulle komma att lida av svåra köldskador efter denna dag. Men det var inte det värsta. Snön låg i drivor utmed husen och framför samtliga dörrar bredde billiga alpkopior ut sig. Då jag var helt ensam och övergiven med dagens arbete, var det bara att hugga tag i en snöskyffel och skotta. Gräva sin väg fram genom snön till dörren. Kämpa sig igenom snödrivorna för att nå jobbet som väntade på insidan. Men med raggsockor och dubbla vantar klarade jag mig ändå igenom dagen utan allvarligare men. Det fanns som

vanligt några saker som gjorde min dag snäppet nådigare, såsom;

•Nattvindens gråt

•Dagdrömmeri

•Göran Greider och hans något kontroversiella åsikter

•Samma snubbes förträffliga kattdikter (!?)

Dock råder det just nu lite brist på den första varan. Kan inte finna någonting av Tuomas Holopainens tidiga karriär, och jag börjar tro att någon har stulit den..

Det fanns även en del saker som Gud sänt för att göra min dag till ett helvete;

•snö

•is

•kyla

•blåst

•matolja i fel aggregationsform

•blöta jeans

•rix fm

Men den gubben gick inte, Nattvindens gråt i sällskap med Göran Greider är en svårslagen kombination, och dan flöt på i friskt tempo och vid femtiden kunde jag äntligen se ljuset vid tunnelns slut och bege mig hemåt mot kaffe och rostemackor, något som jag längtat efter hela dagen. Men innan jag begav mig hemåt gick jag in i fikarummet för att hämta mina kvarlämnade rester i kylen och fick där syn på en stor rund kladdkaka. Någon hade tagit med sig en kladdkaka till jobbet, och ungefär halva var kvar. Och vem kan motstå en kladdkaka? Inte jag i alla fall. Så jag tog ett litet smakprov, och jag kan ärligt säga att den var den godaste och smakligaste kladdkaka jag ätit. Och det ska tilläggas att jag har ätit många. Nu är jag dock lite förbryllad över vem som kan ha bakat detta mästerverk. Kan det vara någon av mina arbetskamrater, eller någon från stället jämte, eller kan det rent av vara chefen? (betvivlar det sista alternativet)

Ikväll jobbade mamma så jag och pappa var därmed lämnade åt tapetseringen av mitt rum. Det var riktigt trevligt och vi hade faktiskt roligt. Det är inte allt för ofta jag och pappa gör saker tillsammans, vi kommer inte alltid så bra överens, inte ofta alls faktiskt, men jag hoppas ändå på fler sådana här tillfällen.

Nu har jag även insett att jag har tagit steget för långt. Jag skulle ha lyssnat på omgivningens varnande finger. Men igår gjorde jag det, jag övergick från vuxenpoängsamlingen till tantpoängen. Jo, jag shoppade en… svälj… en gardinstång. Ja, okej, men den var faktiskt snygg. Men jag erkänner, det var lite för långt till och med för mig. På tal om gardinstänger så står det en burk med champinjoner i kylen och väntar på att stekas. Vissa saker kan man bara inte låta vänta…