carrooooo

Hade personalen på Nautilus kunnat, så hade dom efter denna vecka garanterat bannlyst mig därifrån. Sen i måndags har jag ringt och terroriserat den stackars personalen. Anledningen är mitt kära fysikblock, som jag har fått kritik för att ha en nästintill mänsklig relation till. Jag hade omsorgsfullt placerat blocket på den översta hyllan i skåpet för att undvika att det blev blött av handduken. Men detta hade jag ju totalt glömt bort då jag en svettigt spinningtur senare smällde igen skåpsdörren och begav mig hemåt. Det var inte förens jag kommit hem och tömt ut väskans innehåll som jag insåg att någonting fattades mig. Mitt fysikblock låg ensamt och övergivet i ett mörkt kallt skåp på Nautilus. Utan mitt fysikblock kände jag mig direkt invalidiserad och oförmögen att plugga till det kommande provet. Plötsligt såg jag slutet, jag såg mitt liv passera i revy, och jag såg hur jag hade lagt blocket på den översta hyllan och sedan smällt igen dörren framför det arma blocket. I min panik och desperation kastade jag mig över telefonen och fick till min stora lättnad tag i personalen på Nautilus. När jag förklarat att mitt fysikblock ligger glömt i ett av deras skåp lovade jag att komma och hämta det bums den följande dagen. Snubben som jag pratade med lovade att de skulle titta efter det och ta hand om det tills jag kom på tisdagsmorgonen.

Men som tidigare sagts så beslöt jag mig för att stanna hemma i tisdags. Så då var jag tvungen att ringa och meddela personalen på Nautilus att jag inte kunde hämta mitt block förens på onsdagen. Men till min förskräckelse kunde receptionisten inte minnas något fysikblock, och hon hade överhuvudtaget ingen aning om vad jag pratade om. Så jag beslöt mig för att ringa tillbaka några timmar senare, och då råkade det vara snubben som jag pratat med även i måndags som svarade. Jag hann knappt säga vad jag ville innan jag fick till svar, smått irriterat, ”mm, jo det sitter en stor lapp om det här ja, kom du och hämta det imorron.”

Mitt block var alltså återfunnet och låg nu och väntade på mig. Men eftersom jag sedan inte ansåg mig tillräckligt kry för att pallra mig till skolan igår heller, blev det återigen ett samtal till Nautilus på dagordningen. Och gissa vem som svarade om inte min vän från de föregående dagarna. Jag tänkte att det är nog bäst att passa på att förklara hur mycket jag behövde det där blocket, annars kanske dom inte skulle ta mig på allvar och glömma bort mitt block. Så jag pladdrade på medans en något vredgad snubbe mest försökte avsluta samtalet med ”jaja, kom och hämta det bara”… tillslut lät han lite för ilsk, och jag insåg att det var dags att lägga band på mig själv men jag hann lova minst tre gånger att komma och hämta det dagen därpå. Så imorse tog jag vägen runt Nautilus från bussen för att hemföra mitt kära, kära fysikblock. Och då jag stegade in i receptionen, vem står då inte bakom disken? Jag tassade fram och behövde bara säga ”det är jag som glömde det där fysikblocket…” innan han snabbt som attans tog upp det sträckte det till mig med en vädjande och bönande blick och sa ”ta det!”. Jag kan gissa att han typ tänkte något  stil med ”jävla jobbiga nv-elev”, för innan jag hunnit tacka för hjälpen hade han vänt på klacken och flytt sin väg.

Igårkväll förklarde jag min passion för byggvaror. Jag vet inte riktigt var det kom ifrån, men ibland kan man ju slänga ur sig nästan vad som helst utan att tänka. Vi skulle hem till min bror och hans sambo i deras lilla skrymsle för att träffa hennes föräldrar.

Då hennes pappa försökte påbörja en konversation med att berätta om sina fina byggvaror som han tillverkade på gården tyckte jag mest synd om honom. Men för artighetens skull var jag kvick på att svara ”Ja, jag har alltid fascinerats av byggvaror”… jag vet själv inte riktigt var jag fick den frasen ifrån, men det blev i alla fall väldigt tyst och vår (första och antagligen sista) konversation dog följaktligen ut.

Så var det återigen dags att välja individuella val. Jag hade egentligen bestämt mig för att inte välja några kurser alls till trean, men så kan man ju till slut inte låta bli att bara välja något, och kanske en till, och en som ändå är så liten. Det slutade i alla fall på överkomliga 400 poäng, vilket betyder att om allt går igenom kommer jag till slut hamna på 3000 poäng när jag lämnar da Vinci, något jag aldrig trodde skulle kunna hända.

Idag ägde det sedan länge fasade fysikprovet rum. I min desperation och panik hade jag klottrat ner typiska kraftuppgifter från boken, som man kan tänka att det skulle komma liknande på provet, med tillhörande lösningar längs bak i formelsamlingen, jag hade till och med rivit ut några av Mats genomgångar och tryckt in i den trogna blå boken. Men vad hjälpte det? Jag tyckte det gick rätt så bra när jag väl skrev det, men då jag kom in i klassrummet var genomgången av provet i full gång och de rätta svaren stod uppskrivna på tavlan. Jag kan säga att det var rätt så förnedrande att behöva gå fram till tavlan och lämna fram mitt prov samtidigt som jag snabbt kunde rätta det själv i huvudet genom svaren på tavlan. ”Rätt, rätt, rätt, fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel…” pinsamt dåligt, carro, till och med för att vara jag. Men det är väl bara att blicka framåt mot tisdagens matteprov. Det kommer säkert att gå mycket bättre… (positivt önsketänkande)

Till sist önskar jag alla en stund med riktigt bra akustisk musik.