carrooooo

Efter flera hårda veckor i skolan och avslutningsvis en helg med födelsedagsfirande, festligheter och tidiga uppstigningar följt av över 10 timmars arbete är jag nu totalt slut. Och som nästan alltid i mitt fall följs sådana här dagar av trötthet, utmattning och sjukdom.

I fredags tog terminens första lov vid. Dagen inleddes med en timmes tyskapluggande där jag bittert ångrade att jag inte börjat plugga tidigare. Efter en engelsklektion (då word-djävulen återigen visade sitt hat mot mig) och en mattelektion (då jag insåg att matteboken skulle flåsa mig i nacken hela lovet) nalkades det tyska grammatikprovet. Väl förberedd med aktuella sidor ur grammatikboken i byxorna låste Pia in mig i ett klassrum tillsammans med provet. Provet innehöll en uppgift, ”översätt texten om den lilla elefanten”. En hel text som jag skulle översätta efter bästa förmåga. Hur fan skulle det gå till liksom?! Jag hade ju väntat mig uppgifter så som ”sätt in rätt form av werden” eller ”fyll i rätt ändelser i passiv”… Sånt som exemplen visat i grammatikboken, men nu satt jag där hjälplös med en hel text om någon drunknande elefant och visste varken ut eller in. Det gick i alla fall rent åt helvete, men en tröst var att Pia sa efteråt att mitt betyg inte skulle falla handlöst efter detta prov. På senaste tiden har min fusktrick svikit mig, och jag undrar lite om det kan vara ett tecken på att jag borde börja plugga lite mer istället.

När jag väl lämnat in något som kommer att bli ett av de pinsammaste provresultat under min tid på da Vinci kunde jag ändå känna en viss lättnad då jag lämnade da Vinci-korridoren och gick mot en veckas frihet. Och just när jag passerade de konserverade fiskarna utanför kemisalen fick jag någon form av Jesus-känsla då solens strålar sken in genom den stora glasrutan framför mig och jag blev nästan bländad då jag gick bort från skolarbete mot ljuset.

När jag insåg hur tung min väska var med alla böcker som skulle med hem under lovet var det som om en rejäl fotboja av läxböcker knöts runt min själ och det kändes som en favorit i repris från höstlovets första dag. Då jag med en för mig alltför tung börda över axeln vandrade ut genom skolans korridorer hördes Henrik Berggrens röst i hörlurarna ”we die young, we die when we’re young, ’cause we’ve got nothing, nothing to wait for…” Och även om jag vanligtvis beundrar hans texter, kunde jag inte låta bli att med ett litet leende på läpparna tänka; nej du Henke, där har du faktiskt jävligt fel.

Fredagen fortsatte mot Getinge och mot färghandeln. Efter att jag och mamma vandrat omkring i över en timme och sökt igenom samtliga tapetkartor övergav jag mitt sökande efter kritstreckrandigt och bestämde mig istället för en svart-grå randig tapet. Med fyra rullar tapet och en hink med så kallad sammetsgrå väggfärg ska jag nu äntligen råda bot på mitt rum. Jag vet inte varför jag inte gjort det tidigare, hur jag har kunnat stå ut så här länge, lila är ju inte precis min färg och jag förstår verkligen inte vad den har gjort på mina väggar.

Fredagskvällen var det utgång med mat först på schemat, vilket jag laddat för genom att inte äta något på nästan hela dagen. När väl maten serverades var det ingen fråga om vem som var hungrigast, och det är tur att man inte behöver känna sig hång (ett förövrigt kul ord) i vårt lilla gäng. Men det finns gränser, och den gränsen går nog vid att offentligt börja slicka resterna av chokladsåsen på tallriken framför både servitörer och övriga restauranggäster med den avslutande kommentaren ”får jag slicka din med..?” Jo, det har faktiskt hänt.

Vi hann även med en bio, nämligen ”Allt om min buske”. En väldigt rolig film som bjöd på många skratt. Filmen höjdes också avsevärt med Albin Flinkas insats som småstörd trädgårdsguide som bodde i ett träd och torkade svamp. Om filmen bara handlat om honom skulle jag ha varit överlycklig och antagligen dreglat mig själv till hejdlös muntorrhet, för hetare människa får man leta efter. =P

Lördagen var dränkt i arbete och slitgöra. Jag måste verkligen söka nytt jobb till sommaren, för varken jag eller min smärtande rygg kommer omöjligt stå ut en sommar till. Och snart tio timmar börjas det igen, då jag går mot en ny arbetsdag, som kommer att följas upp av ett besök hos sjukgymnasten på tisdag. Ett välbehövligt besök, även om besök hos sjukgymnasten ofta kommer med en tillhörande gammal-och-sliten-känsla.
Lördagkvällen hade inget mindre att bjuda på än en 18-års fest. Med tanke på att jag efter dagens arbete nästan somnade hängandes över skafferidörren kände jag att risken för att bli betraktad som festdödare var lite för hög för att våga mig ut bland folk. Men så finns det ju människor med otroligt bra övertalningsförmåga, och innan jag visste ordet av satt jag på bussen på väg in mot staden med halvslutna ögon och ville bara sova. Men tänk vad lite alkohol kan göra susen ibland! Kvällen blev riktigt lyckad med något disneytema på karaokemaskinen, dock saknades min absoluta favorit från Djungelboken. Så jag och Jennie bestämde oss för att köra den ändå, och med en "Baghera" ivrigt kompande fick jag stå för sången. Nu så här i efterhand inser jag att det inte kan ha sett annat än sjukt ut då jag försökte efterlikna Baloos dans och höftvickningar med tillhörande "sång"... Och jag inser nu att folk inte skrattade med oss, utan åt oss, men det får vi väl bjussa på...

Nu är jag totalt slut och redo att bege mig till sängs tillsammans med vissa knepiga tankar och funderingar som liksom mina oanade höftvickningar dök upp på lördagskvällen. Jag har en otäck känsla av att de kommer uppta hela min hjärnkapacitet och sabba mina sömnplaner. Då kommer jag springa ner och hämta mammas nyinköpta cd som hon spelade idag. För att inte bli alltför långdragen tänkte jag bara dra låtlistan lite kort:
Spår 1 - Fågelkvitter (snarare pipande fåglar) 14.31 min
Spår 2 - Måsläten (måsar i nöd) 9.17 min
Spår 3 - Brusande bäck (myrornas krig i dubbel uppsättning) 12.03 min
Spår 4 - Porlande flod (myrornas kärnvapenkrig) 09.54
Spår 5 - Susande vindar (vindstilla tvärdrag) 13.20
Frågan mig inte varför, men mamma tyckte att den var stämningsfull...

Weezer - Island in the sun