En planerare en "these days-kväll"
as I go seeking for the one I used to live for…
Sentensed – the rain comes falling down gjorde min gråa vardag lite ljusare idag.
Efter att ha jobbat och slitit hela förmiddagen kom jag hem och möttes av de läxor och hemuppgifter som jag dragits med hela lovet, utan att fått något gjort. Det är väl för att jag är lat, men också för att jag inte är något vidare planeringssnille, vilket denna gång resulterade i två uppsatser och ett arbete dagen innan skolstarten, vilket kan få vem som helst att känna sig lite nedstämd. Så jag tänkte att nu får jag börja ta tag i saker och ting, istället för att inte göra ett skit, och tänka på mitt eget bästa, så jag åkte in till halmstad för en shoppingrunda. =)
Ikväll har inte riktigt känts som en "stranger in this town- kväll", som man annars hade kunnat vänta så här kvällen innan skolstarten, nej mer som en "these days- kväll". För en kväll som denna får man leta länge efter en mer fulländad skiva. Klockrena texter sida upp och sida ner, texter som känns. Musik som träffar de där ömma punkterna i hjärtat, som sedan leder till ett något dystert och deppigt inlägg då jag återigen frågar mig själv vad fan jag håller på med egentligen.
Den senaste tiden har det känns lite som om jag tappar fotfästet, förlorar balansen i min tillvaro. Jag har inte riktigt koll på vad jag gör. Som en mycket bra artist sjunger i en ännu bättre låt ”här står jag med ett liv som jag inte kan hantera”, lite den känslan. Innan jullovet lovade jag mig själv att jag verkligen skulle göra klart mina arbeten som redan då var försenade. Men som så många gånger förr, sitter jag nu här med lasagnerester på tröjan och kaffekoppen i handen och knapprar på tangentbordet som borde varit miniräknaren. Tanken på att det nu bara är cirka tretton timmar tills jag sitter i skolbänken, gör att jag känner mig som en nyss halshuggen höna, som springer runt, runt och försöker göra något vettigt innan det är för sent, men har liksom ingen hjärna kvar att förlita sig på. Äsch, skolan får gå som den går (om det överhuvudtaget går), det är bara att ta det med en klackpark och roll with it, för nu ska jag gå och steka champinjoner, det får mig alltid på bättre humör.
Bon Jovi - Something for the pain
Bon Jovi - Heaven help us
Jag känner verkligen igen mig i det där att inte ha koll på vad jag gör. Jag fattar inte vad som händer i mitt liv just nu. Eller hur fan det kan hända =P
Och steka champinjoner måste vara riktigt underhållande, får prova det. råa eller konserverade?