Några rader om skitjobb och skitväder
Jag drar fingrarna genom håret. Det är stelt av lera, och hårtopparna är helt täckta av lera, ett lager grus faller till marken. Doften av skit gör sig åter påmind. Ryggen smärtar. Fukten har nått min innersta socke, och jag undrar hur stor del som är vatten, och hur stor del som är piss, då jag går hemåt efter en helt vanlig dag på jobbet.
När jag jobbade idag kom jag på några saker.
Jag hatar kyla.
Och jag hatar regn.
Jag älskar värme.
Och sömn.
Väderguden är död.
Idag på jobbet upplevde jag dessutom höjden av kissnödighet. I all stress hade jag inte tid att springa till toan, men till slut blev det till ett nödläge och jag var tvungen att släppa allt och rusa mot toan. Men jag hann bli stoppad av min chef, som undrade om jag kunde hjälpa till två sekunder. Jo, två sekunder skulle jag väl klara. När jag kom kom in i tvätthallen hade nog min gud tagit lunch, för där bad chefen mig spola av alla vagnar med vattenslangen. Jävla sadist! tänkte jag. Det var inte det minsta kul kan jag tala om, det var tortyr.
Jag måste komma ihåg att söka nytt jobb till sommaren. Jag klarar inte en sommar till med dammiga, stekheta dagar och en smärtande rygg. Just det, min rygg klarar inte av detta ett år till. Jag är säker på att jag skulle göra mig mycket bättre som kassörska på ett snabbköp.
När jag går omkring och våndas på jobbet brukar jag vanligtvis längta efter kvällens festligheter, eller hem till tv-soffan. Men idag ville jag bara åka hem och lägga mig. Och sova. Sova mig genom dagar i sträck. Vi sover för lite, en tredjedel av våra liv. Det är ju på tok för lite, jag skulle vilja rekommendera att genomgå minst halva sitt liv i sömn.
Just att skriva om sömn för mina tankar tillbaka mig till mitt allra första blogginlägg, där jag klarlägger mitt hat mot just sömn. Där skriver jag hur jag ogillar hela idén med sömn. Att jag nästan tråkas ut av att sova, att det är det drygaste som finns och att jag längtar tills att få gå upp på morgonen. I och för sig gillar jag fortfarande att gå upp på morgonen. Det är absolut det bästa på hela dagen, och jag drar mig fortfarande inte för att gå upp sju på helgerna, bara för att få ut mer av dagen liksom, och inte vakna på förmiddagen och inse att man har missat hela morgonen. Det är ju inte samma sak att rosta mackor efter nio.
Men hela dagen har jag gått och längtat efter en varm och skön säng som skulle ta mig in i sömnens underbara dvala. Jag skulle vilja gå och lägga mig och sova sjukt länge, och vakna utvilad ända ut i tårna. Vakna av att solen skiner in genom springorna i persiennerna, med värme. Då himlen är sådär himmelsblå (med vita moln, vad blir det då…?? =P) och gräset är så grönt som det bara kan vara på sommaren, riktigt grönt så att det vattnas i munnen när man ser det.
Vinterdag… Vinterdagar..? Nej, det var ju bara en vinterdag denna (så kallade) vinter. Och så kommer vi återigen in på den så väl omtalade växthuseffekten. Så mycket diskussioner, men så lite handling. Ibland blir man ju rädd. För mänskligheten, som inte gör något. Men nu har något ljushuvud kommit på en revolutionerande idé. Eftersom det inte vekar funka att minska de utsläpp och gifter som vi fixat till, täcker man istället över problemen. Istället för att sopa skiten under mattan, lägger man ut en ny matta på skiten. Man har kommit på att man ska skicka upp stora mängder svavel i atmosfären. Brilliant idé! Placera ut två miljoner ton svavelånga 15 kilometer ovanför jordytan, så att det där kan reagera med syre och bilda svavelföreningar som i sin tur ska fungera som en sorts skyddande skärm mot solens strålar. En liten nackdel är ju att svavel bryter ner ozonlagret, men det görs ju redan, så det spelar väl ingen större roll? Om vi sedan i framtiden bestämmer oss för att sluta att skicka upp tonvis med svavel varje år, kommer dock ozonlagret mest likna ett sönderklippt garnnystan som blivit behandlat på samma sätt skolan behandlade någons höst förra året.
En annan spännande sak är att om svavelångan placeras lite för lågt kan det vara skadligt för individerna på jorden. Det gäller med andra ord att inget skiter sig, man har ju trots allt bara en chans. Men tänk om något går fel? Oj då, där dog Östeuropa och halva Asien, men det var ju redan lite överbefolkat, så va fan..?
Hur mycket ska vi mixtra med klimatet och jorden? Som en liten tröst säger hjärnan bakom hela idén att ”förslaget är uteslutande en nödlösning”, men är det inte bara skrämmande att det har gått så här långt?
Idag är det söndag, och vilket är programmet man inte får missa?! I en annan del av Köping! Jag älskar det, det är helt sjukt bra, jag kan bara rekommendera alla att se det. Ett program som man verkligen blir glad av, så underbart härliga människor. Man får lust att bara ta nästa buss till Köping, om det hade gått någon, för det verkar som ett grymt ställe med störtsköna människor, och man blir alltid lika fylld av glädje när man ser det!
You've gotta make your own kind of music
Sing your own special song
Make your own kind of music
Even if nobody else sings along
Håller med dig med ALLT om sömnen. Förutom det där att gå upp på morgonen..Usch vad jag hatar det. Och den där hösten ja..Men 2007 verkar bli ett bra år! :D
En 50-årig forskare från USA sa på Discovery Channel att inom hans livstid skulle stora delar av jorden svämmas över av stora delar is, fast i en annan aggregationsform...
För de första tycker jag inte du ska sluta jobba! Vem ska jag kunna skänka lidande blickar till när man jobbar då, de kommer säkert ljusare tider! Och dels så håller jag med dig med sömnen. Men seriöst inte är de härligt att gå upp på morgonen och dels så blev de faktiskt 2 snödagar ;)
