Tv-apparater och de horribla tigerbyxorna
Efter en hård och slitsam dag på jobbet satte jag mig tillrätta i tv-soffan i min mörkblå morgonrock (märk- mörkblå, inte ljusblå, ett tecken på att jag faktiskt bryr mig i politiska frågor…) med en stor kopp kaffe i ena handen och fjärrkontrollen i andra och fick den där soffliggarkänslan. Den där känslan av lathet, men ändå av välbefinnande. Och jag insåg att fjärrkontrollen var kontrollen över mitt välbefinnande just då. För att undvika de där programmen med nyttiga människor som gör nyttiga saker som att äta grönsaker och skapa fred, finns fjärrkontrollen där för att skicka mig vidare till ett program om riktiga loosers som dokumenterar sina misslyckade, sönderknarkade liv. Det är sånt som får mig att må bra, och jag tror bestämt att fjärrkontrollen är en skänk från ovan.
När jag satt där och zappade runt och kanske överbelastade tv-nätet lite mer än nödvändigt, var jag tvungen att lägga ifrån mig fjärrkontrollen en stund, för att kunna sträcka mig efter skålen med överbliven knäck som var utplacerad på bordet med hänsyn till middagen som ägt rum tidigare på dan, för kaffekoppen kunde jag ju inte släppa taget om. Just då hade jag slagit om till tvåan, där de just då visade en gata i Indien, där de flesta människor gick runt och bar på tv-apparater. Inte gamla, kasserade tv-apparater, men inte sprillans nya plattskärmar heller, nej vanliga tv- apparater. Jaha, tänkte jag, är det rea på gång kanske? Jag hade just fått fatt i knäckskålen och placerat den i knät, för minst möjliga ansträngning vid påfyllning, och skulle just återuppta mitt zappande, då tv-teamet i Indien började följa efter en man som bar på en tv. Oj, vad spännande, en Indier som köpt en tv på rea, tänkte jag och skulle just slå över till en annan kanal, då mannen gick runt en husknut, in på en bakgård, med tv-teamet hack i häl. Plötsligt på slängde han tv-apparaten på marken och gick sin väg. På marken låg högar med olika delar av tv-apparater. Det låg glassplitter och annat skräp överallt. Mitt i detta satt en man, i endast ett par för korta byxor och en gammal trasig skjorta. Man kunde se på alla sår på hans fötter att han säkert gick omkring i detta glassplitter varje dag. Han hämtade tv-apparaten som den första mannen hade slängt på marken, och började slå den i bitar med en hammare. Omsorgsfullt delade han upp tv:n i mindre delar, som han sedan sorterade i högar. Glas i en hög, metaller i en hög, plast i en.. berättarrösten förklarade att alla dessa tv-apparater kom från västvärlden, från länder som inte hade råd, som inte ville lägga pengar på att återvinna alla de tv-apparater som slängs varje dag, för att alla invånare vill ha en ny tv hela tiden. För att de är så giriga, för att dom bara vill ha en ny, och ny tv hela tiden, utan en tanke på var den gamla tar vägen, när de inte finns tillräckligt med resurser på återvinningscentralerna. De tv-apparater som inte återvinns i landet, skeppas med stora båtlaster till länder som Indien, där de fattiga invånarna tvingas plocka isär alla för hand, för det är det enda jobb dom har, för att överleva i en kall och hård värld.
Efter ett tag frågade någon från tv-teamet mannen som slog sönder tv-apparaterna, vad han tyckte om människorna i västvärlden som skickade sina tv-apparater till dom. Mannen som satt på marken med blödande fötter och inget mer än en hammare i handen tittade lite osäkert omkring sig, och när man väntade sig att han skulle säga något i stil med ”dom borstskämda, giriga jävlarna bara skickar hit en massa skit” log han lite och sa ”dom ger oss jobb”.Igår var jag helt befriad från jobb och arbete, vilket gjorde att jag kunde ta mig tid att tvätta fönster och städa lite, något som behövts göra under en längre period, men som aldrig riktigt blivit av. När alla fönster var tvättade och skinande, bestämde jag mig för att bege mig in i min garderob, som har varit lite för knökad på sistone, så det kändes som att det behövdes gallras lite på klädfronten. När jag väl kommit igång med att slänga ut kläder upptäckte jag att jag inte varit längst inne i garderoben på väldigt, väldigt länge. Jag fann gamla kläder som hängt där i garderoben i åratal, som jag aldig sett eller orkat slänga, eller som hade trillat ner på golvet och där blivit liggande. När jag stod där och skjutsade ut klädesplagg efter klädesplagg, fick jag syn på ett par minst sagt hårresande byxor som hängde där inne i mörkret. Jag tog fram och betraktade detta motbjudande stycke tyg och konstaterade, jo, det var dom, tigerbyxorna. Jag kan lova, att de är de tveklöst fulaste, mest motbjudande par byxor som någonsin skådats. Jag förstår inte riktigt hur jag någonsin har kunnat visa mig offentligt i något så ohyggligt smaklöst. I och för sig så var det ju ett tag sen jag hade dom, det var väl i sexan eller något, men ändå. Det går nog inte riktigt att beskriva med ord den fulhetsgrad som dessa byxor ligger på, men jag ska försöka. Dom är blå, inte jeansblå, eller någon annan sån diskret blå färg, nej djupblå och klarblå- mönstrade. Mönstrade ja, mönstret återkommer jag till, för det är det värsta. Men först modellen. Alla har väl sett the 70s show, men utsvängda byxor och höga midjor. Jo, utsvängda var dom, väldigt utsvängda, och om man inte hade vetat det riktigt, så hade man kunnat tro att det var någon form av overall eller något, för så hög midja på ett par byxor finns inte ens på ett par ridbyxor, och då är det illa! Och som pricken över i, så fanns det inte en tillstymmelse till bakfickor, och byxor utan bakfickor (särskilt jeans) är något av det absolut fulaste som finns, det borde vara förbjudet. Men som sagt dom var ju mönstrade- det är tigrar på dom. Inte små tigrar överallt, utan ett stort tigerhuvud över ena låret, tigermönster varvat med några huvuden över benen, samt ett stort morrande tigerhuvud över halva arslet. Och allt i djupblå och klarblå nyanser. Stilpoliserna från kanal 5 hade tagit självmord på tre röda om dom hade sett byxorna. Och de här har jag alltså gått omkring i. Varför sa ingen av mina kompisar något? Är det någonting som jag missat, var jag mobbad eller?! Jag berättade för Line att jag hittat ett par svinfula gamla byxor i min garderob och då fick jag till svar ”jaha, dom där blå med tigrar på?” Jag menar, dom kunde väl ha sagt något? Eller klippt sönder dom när jag sov, vad fan som helst, men räddat mig från denna fasa! Men hur som helst, när jag stod där med världens horriblaste byxor någonsin, kunde jag ju bara inte låta bli att prova dom… så jag drog på mig dom, och då menar jag verkligen drog, för dom var lite tajta, och hade jag käkat lite mer av julgröten i julas så lovar jag att dom hade spruckit! Men på med dom fick jag, och sedan vandrade jag ut med dom på i köket där jag fann Johan, min systers pojkvän som jag inte träffat så många gånger och inte känner så bra, dvs. ett perfekt offer. Så jag hälsade lite glatt och svängde runt i köket och drog upp tröjan lite för att anmärka lite på den höga midjan. Den stackars pojken visste nog inte vad han skulle säga, eller han vågade väl inte, men han kollade på mig som om jag (eller byxorna) kom från mars eller något. En stund senare kom dock min syrra och frågade vad fan det var jag hade dragit på mig för gammal skit. Vi fick oss ett gott skratt kan jag säga, det är inte varje dag man får se ett par tigerbyxor in action. =D
Till sist önskar jag alla en liten stund med Broder Daniel, så otroligt träffande texter. (tänk att så mycket bra kan komma från Göteborg..)
Broder Daniel – Dream my days away
Broder Daniel – When we were winning
Jag tycker byxorna verkade snygga! Är de till salu? =)
Gillar också Broder Daniel. Särskilt låten Whirlwind eller vad den heter. Cool basist hade de med.
haha XD dessa byxor ja ;) ...
Låt mig göra ett inlägg i den politiska debatten:
Om det nu är så illa att färgen på din morgonrock är likadan som dina politiska åikter (även jag har dock en mörkblå) så är jag 1. Glad över att du får vänta fyra år på att rösta; 2. Förvånad över hur du kan tycka det är synd och konstigt (om du nu gör det) att vi lever i en kall och hård värld, där det finns stora skillnader mellan fattig och rik.
jag måste klargöra ett missförstånd till alla andra som läser:
färgen på min morgonrock är INTE samma som mina politiska åsikter!! Verkligen inte!
Däremot kom jag på att eftersom en ljusblå morgonrock har hävdats betyda att man inte bryr sig om att rösta på valdagen lika mycket som man bryr sig om chipspåsen på soffbordet, så betyder väl en mörkblå morgonrock att man faktiskt bryr sig om att rösta..?
