carrooooo

Idag tänkte jag ägna mig åt lite självömkan. För att börja någonstans så börjar jag med min nattsömn. Då jag efter en arbetsdag äntligen skulle få gå och sova riktigt länge hann jag knappt somna innan jag blev väckt strax efter ett av att min lilla söta katt satt utanför mitt fönster och gnällde för att hon antagligen ville in. Jag kunde ju inte låta det lilla gulliga djuret sitta ute i regnet, så jag beslöt mig för att bege mig ut och hämta in henne. Nu var det ju så att jag var tvungen att gå ut på framsidan av huset och runt, genom högt blött gräs och runt på vår snåriga igenväxta bakgård där den lilla katten satt i gräset och tittade på mig med sina runda ögon, som om hon sa "Ja, matte kom och hämta in mig i värmen!" När jag då satte mig ner för att plocka upp min halvdränkta katt i famnen ser jag det, och jag ser det för sent. Innan jag hinner säga whiskas böjer katten ner huvudet och plockar upp en död mus och i ett nafs biter av huvudet mitt framför ögonen på mig. Äckliga, äckliga katt! Jag vet inte om det var skinnet, benen eller brosk som krasade ljudligt när blodet silade genom tänderna på kattjävlen. Jag är säker på att hon gjorde det för att jävlas, vidriga katt... Så var jag ju tvungen att stå där ute i regnet och vänta på att hon skulle äta upp sitt byte innan jag till slut kunde släppa in henne.
Så fick jag i alla fall gå och lägga mig igen, men dock inte sova allt för många timmar innan pappa kom instormande på mitt rum strax efter sju "Du får gå ut och släppa ut dina hästar nu..." Det var inte mer att göra än att dra på sig det som låg närmast till hands och släpa sig ut i regnet, kylan med sömniga, illröda, svullna ögon. Och en ohyggligt kliande näsa. Precis som jag vaknat varje morgon den senaste tiden. Mamma har då beslutat att skicka mig till en läkare för att ta reda på vad jag kan vara allergisk mot. Men, stopp vänta nu... Jag är inte allergisk mot något! Jag har faktiskt haft de perfekta förutsättningarna att inte vara allergisk, det har jag läst i aftonbladet, uppvuxen på landet omgiven av djur och skog och dessutom har jag syskon, då kan man omöjligt bli allergisk mot någonting! Nej, ge mig lite nässpray så blir det fint. Allergisk, jag?! Pyttsan...

I veckan har chefen min försökt ta livet ur mig, för att klaga ännu lite mer. Nu är det så olyckligt för min del att chefen har flyttat in på gården där jag jobbar (ja, ja, jag jobbar i ett stall, ja, jag mockar skit på mitt sommarlov, där har ni det...) och med tre stora fönster ut mot gårdsplanen kan hon följa mig i minsta lilla steg jag tar. Och är det något hon inte gillar, drar hon sig inte för att sticka ut huvudet, hostande, harklande, oftast med en cigg mellan fingrarna med kommentarer eller synpunkter på saker jag gjort fel, eller inte gjort än. Det kan vara allt från "Ska du inte kratta?", "Hästarna skulle ha fått mat vid det här laget.." eller "vart ska du med den där burken?". Nu är det ju inte så att min chef brukar vara så här jävlig, men hon har sina dåliga dagar, och ibland är hon bara en livsfara för mig. I veckan hade hon för sig att hon skulle testa hur mycket jag klarade av vad det gäller att köra häst. Så hon selade helt enkelt upp den galnaste hästen hon kunde hitta och satte mig i sulkyn med kommentaren "Det här ska bli spännande..." Nu ligger ju historien så att det har förekommit skador hos anställda som gjort att dom (frivilligt och ofrivilligt) slutat, det pratas naturligtvis inte högt om det, men det handlar om avsparkade knäskålar och spräckta skallar. Så jag blir lite fundersam, försöker chefen på ett milt sätt ge mig sparken..? Bokstavligt talat..?

Igår kände jag mig lite kluven då jag slängt in ett extramelontuggumi i munnen precis innan jag gett mig av med joggingskorna för att återigen ägna mig åt självplågeri i sällskap med Line. Vilken sida ska man tugga tuggummit på? Jag har kommit på att jag alltid tuggar det på vänster sida, men det måste ju betyda att tänderna på vänster sida mår lite bättre än mina tänder på höger sida. Jag försökte då dela tuggummit och tugga en del på varje sida, men då havererade hela mitt balanssinne och jag började vingla i vägkanten och bita mig i tungan då jag förgäves försökte skilja på de två tuggumidelarna. Nu står jag rådlös och vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Ska jag kanske borsta lite extra på tänderna på höger sida för att jämna ut mina tänders hälsoskillnad..?

Eftersom jag brukar avrunda mina inlägg med ett stycke musik ska jag väl inte bryta traditionen. Men idag har jag faktiskt bestämt mig för att avsluta med en låt som jag... tja skämts lite över att gilla... Men nu har jag beslutat att ta mod till mig och komma ut med det, för den här låten är så otroligt bra och Martin är så klockren på scenen så det finns inte! Tänk attdet kan komma något så bra från Melodifestivalen. Lägg märke till hur ivriga gitarristerna som backar upp honom som någon slags krigsfront är! Och kolla in klädvalet, babyblå skjorta... Dom ögonen och den frisyren som utklassar Berts med hästlängder... Och jag kan inte låta bli att undra var man får tag i den där videon som dom kör på tv-skärmarna?! När han sätter sig ner vid scenkanten och blickar in i kameran, finns det något gulligare?! Hade jag varit smör så hade jag smält av den blicken! Jag struntar i vad folk säger, jag måste få säga det; jag ÄLSKAR den!!!
Martin - (Du är så) Yeah Yeah Wow Wow 

Och när man inte tror att det kan bli bättre, kommer han tillbaka med det här... Jo, det är samma gamla Martin som är tillbaka, snyggare, vassare med snyggare texter och vassare musik... Mmm...

Nina Rochelle - Måndagsfolket
Nina Rochelle - Mörkertal