Ännu mer ointressanta dagar och meningslösa funderingar
Nu var det ett tag sedan jag skrev nånting här. (jag tycker dock inte att personer som inte har uppdaterat sin egen blogg sen första advent ska klaga på detta..!) Anledningen är väl rätt självklar, det har inte direkt hänt något värdigt att berätta om. Veckan som gått har mest präglats av plugg och ångest över pluggandet. Den inleddes dock med vad jag kallar sovmorgon; att börja vid fyra på eftermiddagen. Tisdagen bjöd inte på så mycket mer än ett besök hos sjukgymnasten med lite ljudvågor i ryggen, som till min stora besvikelse endast hjälpte för stunden. Onsdagen hatade mig, då jag slutade kvart över fem, missade halv sex bussen, och fick vänta en timme på nästa buss, bara för att länstrafiken har bestämt sig för att vara överjävliga mot alla stackars bussberoende ungdomar. Torsdagen och fredagen bestod av desperat mattepluggande och en jäkla massa tjat från vissa gruppmedlemmar, bara för att jag råkar vara lite lat och seg med vissa uppgifter. Jag lyckades även bli utsedd till da Vincis mest lojala klasskamrat, med stor ironi. (Höhö...=P)
Förväntningarna över helgen var lite väl höga, såhär i efterhand. Fredagens 18-års fest blev lite väl..hmm, låt säga våldsam. Den följdes upp av lördagens arbetsdag, och som kan tänkas var inte förutsättningarna dom mest ultimata. Lördagskvällen bjöd på ryggsmärtor och feber. Men vem vill sitta hemma en lördagskväll tänkte jag och snart stod jag inne på diezel och trängdes. Det hade kunnat vara riktigt bra, några var mycket bättre än vad jag väntat, men med dundrande huvudvärk och smärtande hals blev situationen till slut ohållbar och redan vid elvatiden insåg både jag och Line att det var dags för hemfärd.
Eftersom min ihärdiga förkylning och halsont höll i sig även imorse bestämde jag att jag gjorde bäst i att stanna hemma. Jag kan väl inte direkt säga att jag har gjort något av värde förutom att faktiskt laga middag till familjen vilket faktiskt gick riktigt bra förutom att ett bananskal tvunget skulle lägga sig på den varma plattan (just det, det la sig där själv, det var inte jag) så hela köket osade av bränd banan. Jag misslyckades även med att hämta posten, hur fan man nu kan göra det. Men det är så att vår lilla hund tycker det är väldigt kul att bära hem alla brev och reklam i munnen, då känner hon sig nämligen lite duktig. Och eftersom jag inte vill att hon ska bli deprimerad och känna sig helt totalt misslyckad och värdelös och att hon inte duger till någonting, så tänkte jag att då låter jag väl henne göra det. Men vad händer då när jag lämnat över dagens postbunt till den överlyckliga hunden. Jo, 10 meter längre fram på vägen kommer en katt i rasande fart över asfalten och det är ju inte särskilt svårt att lista ut vad som händer då. Hundjävlen släpper all post och rusar som galen efter katten. Och där står jag mitt i vägen och ser hur vinden tar tag i räkningar och brev. Eftersom hunden inte verkade ha några planer på att plocka upp det, fick jag springa runt som en idiot och jaga papper i diken och buskar. Tur att det inte kommer så många bilar där vi bor, och tur att man inte kan se postlådorna från de kringliggande husen.
Något annat (totalt meningslöst) som jag faktiskt har funderat på, är varför tomat inte är en frukt. I ett Seinfeld avsnitt i veckan talade George och Jerry om tomater som en "hand fruit". Och ja, varför inte? Färsk tomat är ju faktiskt grymt, det funkar på mackan, i sallader, i mat också har vi ju glansnumret tomatsås. Men varför funkar då inte tomat som just hand fruit? Det kan ju bero på att den faktiskt inte är särskilt söt, också sölar den ju rätt rejält. Men å andra sidan har den en väldigt fin färg, och den har inget skal utan det är bara att hugga in. Ställer man den mot andra klassiska frukter som apelsiner så hade tomaten lätt vunnit. Det krävs en hel vetenskap (eller i alla fall våld) för att skala en apelsin och redan under skalningasprocessen har apelsinen hunnit kladda ner mer än vad tomaten gör under hela ätandet. Även om tomaten kanske inte kan jämföras med frukternas frukt, äpplet som är och förblir herren på täppan, skulle den lätt slå både apelsinen och bananen. Tomaten är helt klart underskattad, och även om den inte är någon hand fruit, så har den ändå fått glänsa lite som den ultimata filmgrönsaken. Hur många sköna filmscener med folk som äter pasta med tomatsås finns det inte? Och titeln Stekta Gröna Tomater är ju på den störtsköna filmen om Whistle Stop klockren. Jag tycker det är dags att tomaterna avancerar som handfrukter, så kanske apelsinerna kan dra sig tillbaka till grönsaksdisken istället.
Doktor Kosmos - Jag älskar dig
Mustasch - Monday Warrior (tackar för tipset, den funkar.. =))
Tycker dock de här med tomaterna var dåligt, för du har inte äns ätit en clementin mer än en gång. & clementin är apelsinens "kusin". & JA carro en liten version av apelsin = clementin!
Sen har jag inte uppdaterat min blogg, varför göra de - när man kan läsa en asschysst blogg här ;) ..
