carrooooo

Jag försökte, jag försökte verkligen, men det räckte inte. Tillslut tog det slut, min hjärnkapacitet svek och jag såg mitt mattebetyg sjunka som till den regnblöta asfalten utanför klassrumsfönstret. Och det enda som fanns i mitt huvud under de tre timmar som jag satt i klassrummet var förväntningar om sommar och sommarkvällar, och allt annat utom matte. Och inte gick det bättre i tisdags. Men tyskbetyget har ju legat och skavt mot den hårda asfalten ett tag nu, så det förvånar mig inte, bara sänker min självkänsla en aning. Det som faktiskt har gått över förväntan denna vecka var premiären av vår pjäs. Efter en tuff helg, då vi fortfarande inte spelat igenom hela felfritt en enda gång slängde vi oss upp på scenen och stod öga mot öga med publiken och vårt slutgiltiga prov där vi var tvungna att ha 100 procent rätt. Även om vi inte hade alla rätt, så tror jag att vi lyckades dölja det rätt väl, och om inte så hade vi i alla fall jäkligt roligt åt oss själva. Det var väl inte helt oväntat, men man blir ändå rätt förvånad när någon mitt i en scen börjar prata om något helt annat än vad som var meningen. Nu är ju läget så att Robert är lite förvirrad sen innan, så vi övriga kunde ju bara sitta där och lyssna medan han svävade ut och pratade på om sina katter. Lite samma sak hände väl på föreställningen idag, och nu såhär efter dessa föreställningar tror jag bestämt att vår dramagrupps nya motto borde vara något i stil med "Just smile and wave boys, just smile and wave..."

De flesta som har sett mig i korridoren eller på bussen hem denna vecka har kommenterat min handfallna och slitna uppsyn. Och ja, efter en helg med massa drama, pluggande till två nationella prov och alltför lite sömn så har man all rätt att vara lite småseg. Inte nog med det, jag tror bestämt att jag sträckte allt för många leder under vårt yogapass på idrottslektionen i måndags. Jag måste bara få säga att yoga är en hel vetenskap. Och nästintill omöjligt att utföra. I alla fall om man som jag har ett lite bristande balanssinne. Det var inte bara en gång som en solhälsning eller någon annan märklig rörelse blev avbruten av en kraftig duns följt av jag liggandes på golvet till andras roade skratt.

Inte nog med tröttheten, jag har även känt av lite förkylningssymptom denna vecka. Men eftersom det inte hinns med att vara sjuk, så får man väl bombardera symptomen med panodil och fortsätta tampas med skolverksamheten mot alla odds. Imorse vakande jag med dundrande huvudvärk. Och igår hade jag faktiskt lite ont i halsen. Men den smärtande halsen kan i och för sig ha att göra med mitt försök att suga ut trälim ur en flaska. Jag, händig som jag är, skulle laga en köksstol med trälim. Borrar och spikar kändes lite för långt borta för att jag skulle våga ge mig på det, men lim kunde jag nog hantera. Men så var problemet som så att det var väldigt lite lim kvar i flaskan, så lite att man inte kunde pressa ut det, men det fanns där långt inne i flaskan. Så då tänkte jag på sugkraften. Jo, men alla som någon gång varit femton har väl med hjälp av en slang och sugkraft tömt sin pappas motorsåg på bensin, bara för att kunna köra med moppen. Så jag försökte helt enkelt suga ut limmet ur limflaskan. Ja, det var väl korkat, kan jag erkänna nu i efterhand. Jag fick ut limmet i alla fall. Och en stickande känsla i hela halsen från luften som kom från flaskan. Nästa gång kör jag på borren, det är nog inte så hälsosamt att inhalera lim.

R.E.M - Losing My Religion (Live, det måste vara en liveversion)