carrooooo

Grattis Carro, du har nu bevisat att det faktiskt är möjligt. Trots vad alla regelrätta ambitiösa elever säger, det funkar att skriva ihop en 10-sidig jämförande uppsats om två böcker utan att ha slatt upp första sidan i någon av böckerna. Det enda man behöver göra är att vända på boken och hitta den guldgruva som finns i textform på baksidan. Sedan behövs en stor portion fantasi och lite tur, tur att man gissar rätt när man skriver och tur att inte läraren har läst böckerna. Som en hel del redan känner till så är det ju just den här uppsatsen som jagat mig sedan vårterminen i ettan. Men inte förens nu har Henrik börjat hota med at sänka mitt betyg. Och vad fan gör man liksom inte för ett ynka engelskabetyg som jag antagligen aldrig mer kommer ägna en blick åt efter studenten, ett betyg som inte kommer att göra övriga betyg bra, ett betyg som inte betyder mer än patetiska jävla bokstäver i ett löjligt papper som med linjer och formaliteter ska se så viktigt ut som möjligt bara för att man ska känna att man gjort något betydande, något av värde under dessa tre längsta, värsta jävla åren i livet.

Häromdagen följde jag skyltar på körlektionen. Det gick väl rätt så hyfsat, förutom att man fortfarande inte får köra på cykelvägar eller inte bara överskrida hastigheterna liiite bara på ställen där det faktiskt inte kan hända något särskilt, och kommentaren "men alla andra kör ju fortare än 50" inte är en godtagbar ursäkt.

Nåväl, när vi irrat runt i Halmstad fick jag plötsligt order om att "följa skyltarna mot flygplatsen". Ja, precis, ni tänker nog som jag tänkte just i det ögonblicket; "Äääh, va...?" "Följa skyltar mot vaddå för något..?" Min körlärare, alltid steget före kunde tydligen inte förstå vad det var jag tyckte var märkligt med det, men då jag tänkt i två sekunder kom jag fram till att det måste vara ett tappert försök till ett skämt. "Haha, näähä, det finns väl ingen flygplats här heller, Micki, nu luras du allt, din buse!"

Den här tryckande och tveksamma tystnaden som bara kan infinna sig i körskolebilar med en körlärare till höger om dig. Jo, det är sant, det finns en flygplats i Halmstad. Hur fasen skulle jag kunna veta det?! Det är väl ingen som använder den, syns den på kartan överhuvudtaget..?

Nu kommer vi till det lite tråkiga. Det har gnagt i fogarna sedan hösten började, men nu har bägaren runnit över, läget är ohållbart. Man kan kalla det en upplösning, en splittring, det slutgiltiga nederlaget för lag syd. Det är slut mellan oss. Folk lämnar oss för majoriteten, för att ägna sig åt lite allmänt rövslickeri, om uttrycket tillåts. Från ett starkt lag är vi nu ett team på två, men det är inte slut här. Nu är det strid, och alla medel tillåts.

Dom ska ner under våra fötter och stanna där.

Det var allt jag hade att dela med mig av från min vecka, jag hoppar över en ohygglig, mentalt påfrestande studenttävling och cirkulationsplats- träningen som ägde rum i veckan. Jag kan ju kort bara meddela att det inte är smart att på väg in i en rondell i 50km/h släppa ratten och fortsätta gasa med händerna för ansiktet desperat gnyende "Va, nej vad ska jag göra, eller neeeej jag kan inte!!" Men ingenting lossnade, vare sig mitt huvud eller mitt maginnehåll.

Jag gillar hösten, jag gillar mörkret och kylan med någon slags hatkärlek. Men något säger mig att denna höst kommer bli finare än någon annan höst någonsin varit tidigare.

Jag vill se frost ur varje sommardagg.

Jag vill se skymning mitt i rusningen.

Jag vill se vimlet byta ytterplagg.

Jag vill se löven byta färg igen.

Du säger att jag har en liten värld,

men den är större än begär.

Jag vilar under himmelen

i höst på min planet.

Jag sjunger för mig själv,

fastän jag vet

att sånt kan kallas ensamhet.

Nu sköljer luften över sommardamm.

Nu landar folk och allting återgår.

Nu går passionen och blir allvarsam,

om någon sådan ännu återstår.

Persiennerna dras ner,

det mörknar och jag ber:

Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer.

En nattlig promenad

i en höstmörk stad;

jag kan inte önska mig nåt mer.

Du säger att jag har en liten värld.

Men den är snygg och full av flärd!

Lars Winnerbäck - Höst På Min Planet