carrooooo

Ja jisses. Vissa vänner är märkligare än andra vilket gör livet lite roligare och även lite konstigare. Igår vankades det studentfest och jag hade inte tilldelats utan åtagit mig själv, för ingen skulle någonsin tilldela mig denna uppgift om det fanns alternativ, uppgiften att köra. Det började med att jag blev lite sen då jag fick vända hem igen halvvägs till Line då jag kom på att jag glömt ta på mig ett visst klädesplagg som kan vara rätt bra att ha på sig. Vi styr kosan mot getinge för att grilla lite hos Maria, som förövrigt fyller år idag utan att jag visste om det. På vägen stannade vi på statoil för att tanka. Först och främst var det en man som ockuperade den pumpen som jag ville ha så Line övertalade mig att köra runt och backa in framför honom. Jag är faktiskt en hejare på att backa, jag backade in och hade inte sönder eller ihjäl något. Det var bara det att jag backade inte riktigt till den pump jag skulle ha, jag backade inte ens i närheten av någon pump. Så lite klumpigt fick jag kasta mig in i bilen igen och korrigera min backning till den rätta pumpen. Och naturligtvis så var vi ju inte ensamma på denna statiolmack utan en småsur medelålders tant stod bakom och väntade.

  Det märkligaste var nog på vår infärd mot Halmstad. Först hade jag glömt att man var tvungen att släppa kopplingen när man körde och hur man sätter på helljuset. I vår bil finns ingen radio inplanterad, vilket är tämligen tråkigt. Men med Line i framsätet blir det ju ändå aldrig tyst, helt oförberett slängde hon sig fram och greppade instrumentbrädan med ett ohyggligt omänskligt tjut. Flera gånger under hela vägen in till stan, utan förklaring eller vett, som vanligt.

Det börjar lida mot studenten, och jag har nog aldrig varit mer förväntansfull. Vi diskuterade champagnefrukost i klassen häromdagen. Efter att ha röstat ner förslaget att endast köpa in pommac, följde en diskussion huruvida vi skulle använda olikfärgade glas till champange respektive pommac och ifall de som drack grönfärgade glas med pommac skulle ses som utanför eller tvärtom. Det kom även upp ett förslag om att bojkotta studentfesten den femte juni och grilla och mysa med klassen istället. Det röstades, tro det eller ej, ner det med. Sedan kom presentköp till lärare upp på tapeten. Vi ger present till Henrik, för han ger oss bäst betyg. Och mats, för vi gillar fysik. Sedan delar vi ut rosor till alla lärare utom till Jonas. Med demokratins medel kom vi fram till att rektor Frank inte ska ha någonting med anledningen att han är arrogant och gör ingenting för oss på da Vinci. Att komma fram till alla dessa mödosamma beslut tog omkring någon timme och jag kan väl inte direkt säga att jag håller med...

Behöver jag återigen tala om vilken otrolig befrielse det kommer att för sista gången få stega ut från det kvalmiga gamla klassrummet med skavda stoldynor och tuggumiklädda bord, men det ville ju klass nv3b så gediget ha att vi tackade nej till ett sprillans nytt.

Jag borde skriva någonting om den stundande studenten, men inte ens jag har lyckats sätta ord på hur jag skulle vilja beskriva den känslan. Jag måste få be om at återkomma på den punkten med ett helt inlägg om bara studenten. Förövrigt är det ju de sista slutbetygen som ska spikas snart när min motivation ligger och krälar som ohyra i en gyttjepöl. Till de högskoleutbildningar jag tänkt att söka är det ändå knappt någon som söker vilket gör att jag inte behöver fina betyg, och de som känner mig vet ju att jag inte är den som anstränger mig i onödan särskilt inte när det gäller skolarbete. Efter att ha plågats under piska i tre år är jag glad att komma ut levande och vid mitt sinnes fulla bruk, men en sak är iallfall säker, härifrån kan det bara bli bättre.